Visar inlägg med etikett Molly orolig. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Molly orolig. Visa alla inlägg
söndag 12 december 2010
Mållös...
är jag idag har helt kommit av mig och är sjuk av oro över min A som naturligtvis ska ut och resa - nu! Jag vill verkligen bara ha min nära samlade omkring mig...Var rädda om varandra och njut av tredje advent.
söndag 20 juni 2010
Jag - ett pucko!
Puh! Hemma igen...alltid skönt även fast vi haft det fantastiskt och fick bo på ett helt otroligt hotell pga vissa missöden. Något som är mindre fantastiskt var att jag fick en varning på min iphone att jag hade använt väldigt mycket data...tydligen ska man ställa in en speciell knapp när man är utomlands vilket jag var totalt ovetande om. Nu är jag väldigt väldigt nervös på vad den räkningen ska hamna på, så urbota korkat!
Och på tal om bröllopet kan jag bara säga att jag nästan bröt ut i ¨ugly cry¨av det jag lyckades se...
Imorgon är jag en social bloggvän igen ;-)
Och på tal om bröllopet kan jag bara säga att jag nästan bröt ut i ¨ugly cry¨av det jag lyckades se...
Imorgon är jag en social bloggvän igen ;-)
söndag 23 maj 2010
Enough already!
¨Någon¨ sätter mig verkligen på prov dessa dagar; idag skadade V sig på jobbet, han fick en pinne nästan igenom hela handen. Det gick tack och lov bra och han var lugn och sansad hela tiden. Jag kan bara föreställa mig hur ont det gjorde.
Det är så mycket som händer just nu och i bakgrunden gnager oron över Ronja, hon är ju så gammal och vi vet ju inte riktigt vad som utlöste hennes inflammation. Hon ska på återbesök i veckan och mentalt försöker jag ställa mig in på det värsta även fast det är näst intill omöjligt. Så mycket strul och oro på sistone så jag önskar bara att ¨allt¨ ska lugna sig och om nu ¨någon¨ försöker säga mig något kan jag bara säga att jag har fattat piken var snäll och ge mig lite sinnesro nu, snälla...
Det är så mycket som händer just nu och i bakgrunden gnager oron över Ronja, hon är ju så gammal och vi vet ju inte riktigt vad som utlöste hennes inflammation. Hon ska på återbesök i veckan och mentalt försöker jag ställa mig in på det värsta även fast det är näst intill omöjligt. Så mycket strul och oro på sistone så jag önskar bara att ¨allt¨ ska lugna sig och om nu ¨någon¨ försöker säga mig något kan jag bara säga att jag har fattat piken var snäll och ge mig lite sinnesro nu, snälla...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)