tisdag 7 december 2010

Skenet bedrar...

Saker är inte alltid som de verkar, en perfekt fasad eller ett glatt yttre behöver inte betyda att allt är perfekt. Ibland kan det göra så ont så ont att släppa fram allt det där som ligger långt där inne och gnager samtidigt som det är allt annat än bra att låta ¨det¨ gömma sig kvar där för då när det väl släpps fram kan det göra det så brutalt och kraftigt. Det är därför jag tror på att prata, prata och prata för när du gör det då bearbetar du det onda och jobbiga samtidigt. Det gäller bara att ha den där personen/personerna som är beredda på att lyssna och att finnas där.
Livet är inte alltid lätt men är det någon som har påstått något annat, nej jag säger som Strindberg;

¨Det är synd om människorna¨ - fast tack och lov inte alltid...

3 kommentarer:

Camilla sa...

KRAM! ♥

Villa Frejas bokblogg sa...

Nog är det så alltid. Och det är så skönt och nyttigt att få prata ut. Jag lyssnar och finns här. Om du vill.
Kram.

Sussi sa...

Jag är den där personen som lyssnar och finns där men det är tyvärr för sällan jag pratar av mig själv.
Hoppas prata hjälper för dig..

Kramisar