söndag 11 september 2011

För tio år sedan

Var vi precis nyinflyttade här. Jag minns att jag kände mig ensam och undrade hur livet skulle bli här för oss i den nya staden. Jag skulle precis hämta killarna från skolan då jag hörde den hemska nyheten. om vad som hade hänt i den stora staden
.Hur jag brottades med tacksamhetskänslan över att vara hemma i Sverige samtidigt som jag oroade mig över våra fina amerikanska vänner.
De flesta av oss minns nog vad vi gjorde då vi hörde nyheten och glömmer det gör vi aldrig...

4 kommentarer:

Znogge sa...

Visst minns man. Ingen kan glömma en händelse som denna. Men tack och lov kan man gå vidare också!

Kram

Villa Frejas bokblogg sa...

Ja, visst minns jag. Jag satt vid min dator i mitt flickrum när jag hörde nyheten på radio. Satt i går kväll och tittade på en minnesdokumentär men bytte kanal efter ett litet tag. Alltför plågsamt att titta på...

Tack för grattishälsningen fina :)
Kram!

Sussi sa...

Jodå, det kommer man väl ihåg. Så hemskt det var! Man kunde liksom inte fatta att det hade hänt..

Kramisar

Camillas dagar sa...

Usch ja - hemska minnen. Tänk att det är så länge sedan, vad fort tiden går... Ändå känns det som att jag levde ett helt annat liv då, vilket jag även gjorde.
Kramar!