Igår när vi hälsade på valparna insåg jag ännu mer vad som har fattats oss hemma. Mamma Loppans syster Duffy vek inte från min sida; jag kände mig hel igen! Det kan låta lite flummigt men att ha en hund hemma är verkligen det viktigaste för mig; jag prioriterar hellre bort andra saker, så är det bara!
Vi vet inte ännu vilka av dessa godbitar som blir vår, det är för tidigt för kennelägaren att se ännu och hon kommer att välja ut en valp till oss. Däremot tror jag att vi faktiskt har bestämt oss för ett namn; en sångare i en av mina absoluta favoritgrupper, gissa vem?
7 kommentarer:
De är ju helt gudomligt söta :)
Bono är namnet som poppade upp i min skalle, men jag har förstås ingen aning ;)
Kram.
Men visst är det så, som jag brukar säga; ett hem är inget hem utan en hund, bara ett ställe med 4väggar! Hunden ger huset dess själ =)
Jag är likadan som du; kommer att ha hund till den dagen jag själv stämplar in!
KRAM
Hund hör till så jag förstår precis din känsla. Så denna uppfödare låter inte er heller välja. Ännu mera spännande då!
Kram
ah - den ska heta Christer alltså - efter Christer Sjögren? ;)
Min mun är förseglad!
Tack detsamma, söta du. Jag sa just till C, lite ledset, att det är då ett aber att alla trevliga, snälla vänner jag träffar bor så långt bort. Du, som jag aldrig träffat, en ny bekantskap - min studiekamrat som bor i samma stad som du, mina gamla kurskamrater som bor långt bort och inga barndomsvänner kvar :( Jag är långdistansvän helt enkelt.
Tror du, helt ärligt, att jag blir en bra fritidslärare? Jag är ingen lektant, men jag gillar att pyssla, undervisa och vara utomhus. Samtidigt är jag livrädd...
KRAM!
Det måste vara fullt omöjligt att inte bli kär i de där!
Jocke? Chris? :-D
Nä, du måste berätta...
Bono låter väl närmast till hands kanske?
Skicka en kommentar