måndag 14 februari 2011

Tidigt i morse...

Kom Ronja till mig så klart och tydligt i drömmen precis innan jag var på väg att vakna. Hon hälsade på mig precis på det där sättet hon brukade att göra då hon liksom bufsade in sig i nosen mellan mina ben och med svansen viftandes fram och tillbaka. Jag kände hennes mjuka päls och doft så tydligt att jag nästan var lite förvånad att hon inte fanns där när jag slog upp ögonen. Det var som om hon kände att jag först nu var redo; som hon ville hälsa att ¨ allt är bra matte, allt kommer att bli bra, jag mår bra¨. Det är 5 veckor sedan idag som vi tog farväl av varandra men jag vill tro att hon finns med mig vid min sida. Jag befinner mig nu i gränslandet mellan min bottenlösa sorg och förtvivlan och är på väg in i fasen då jag kan börja titta på lite kort av henne och minnas alla fina stunder med glädje och värme. Men...fortfarande forsar tårarna när jag tittar på henne lite för länge och jag saknar henne så mycket att jag knappt vet vad jag ska ta vägen. Livets gång och Ronja slipper ju lida och vara trött. Det håller mig uppe för det är det viktigaste av allt!

13 kommentarer:

Pau sa...

<3

Camillas dagar sa...

Lilla fina Ronja! ♥
Jag drömde ofta om min katt som jag hade då jag var liten och bodde hemma. Henne fick vi avliva då jag var i 20-årsåldern. Jag drömde om henne regelbundet säkert i 10 år efter det. Drömde att hon levde igen och så blev jag så ledsen då jag vaknade och visste att det bara var en dröm.
Kram!

Villa Frejas bokblogg sa...

På ett sätt är det härligt när de kommer till oss i drömmarna. Att vi får känslan av att de mår bra.
<3 Kram!

Znogge sa...

Du är på väg...

Kramar!

ella sa...

mysigt hunden kom i drömmen=)dom kommer ofta den vägen å säger hej,d gör mina föräldrar=)sen brukar ja se en katt jag haft.
tack d tycker jag du med har;)
kram hoppas du får en bra dag nu

Miss M sa...

*ryser när jag läser det* och minns hur det var! Men att din allra bästa vän är med dig är jag övertygad om och att du finns lika förankrad i hennes hjärta för alltid är säkert!
Älskande själar separerar nämligen aldrig <3

Kram till dig Molls på alla hjärtans dag!

Erika sa...

Åh, jag ryser när du berättar om drömmen.
Jag tror att de som gått vidare kan hälsa på oss i drömmarnas värld om de vill oss något.Det har jag upplevt en gång att min farmor gjorde. Det var en alldeles speciell dröm och jag har varken innan eller efter den varit med om något liknande.
Så jag tror att även djur som stått oss nära också kan göra så. Drömvärlden blir en port som är lättare för dem att ta sig igenom.

Kramar!

Att ha det gott sa...

Fina Ronja
Kram

Fliselin sa...

Vilken kärlek!

Fifi sa...

Fina lilla Ronja!
Jag minns inte hur länge jag hörde Gollum tassa fram över golvet efter att han hade gått bort, men det var säkert ett par månader.

Sussi sa...

Vilket vackert och känslofullt inlägg. Kunde inte låta bli att fälla en tår. Den där saknaden kommer nog aldrig gå bort. Man lär sig nog bara leva med den.
Vackra Ronja..

Bamsekramar till dig
kramisar

hallinbloggar sa...

Drömmar kan vara underbara men ack så jobbiga. Det är fint att titta på bilderna och minnas alla fina stunder!

IngelaMollly sa...

Pau: <3

Camilla: jaa...Kram!

Husfrun: Precis så <3Kram!

Znogge: Tack! Kram!

Ella: Tack!

Miss M: Word! <3 Kram!

Erika: Ja! Kram!

Att ha det gott: Tack! Kram!

Fliselin: Ja, sann kärlek! Kram!

Fifi: Ja, hör också hennes tassar...Kram!

Sussi:Så är det! Kram!

hallinbloggar: Ja, snart kan jag nog titta o minnas de fina och lyckliga stunderna!