Det har hänt en sak som gör mig så ofattbart ledsen! Något som jag inte kan skriva om vilket jag gärna skulle vilja för det är så skönt och befriande att få skriva av sig. Dessutom har jag ju världens omtänksammaste och klokaste bloggvänner som jag vet skulle kunna ge mig de bästa råden i världen!
Den här sången beskriver min känsla och att jag kommer att bita ihop, gå vidare och inte visa mig svag utåt.
Tack och lov finns lilla goa fina E och busiga Bono som piggar upp mig och min fina familj och vänner som alltid finns där för mig.
10 kommentarer:
Nej men Molly! Vad ledsen jag blir för din skull. Jag finns här, det vet du.
STOR kram.
Husfrun: Jag vet, tack fina du <3 Kram!
Älskade vän; finns där för dig om du behöver! Skriv, ring, jag svarar! Önskar jag bodde närmre <3
*kramar om*
Nej, men så tråkigt att höra. Vad det nu än är så hoppas jag att det löser sig på något vis. Många kramar.
Låter verkligen illa! Du vet vart du hittar mig om du vill skriva av dig!
Du vet var jag finns kram
Kikar in och ger dig en varm KRAM!
Vad tråkigt, tänker på dig och hoppas att det ordnar sig, kram!
Varma tankar flyger genom cybern!
Tack alla mina fina fina bloggvänner! Så skönt det känns att veta att jag har så många att vända mig till, jag kanske tar er på orden ;-)Kram!
Skicka en kommentar