Snart ska jag iväg igen till min älskade lilla hemstad. Det är först nu jag kan säga så; i många många år hade jag motstridiga känslor till Falkenberg. Ungdomstiden var jobbig; jag kände i många år ett utanförskap och det var först när jag fick mina egna barn som jag uppskattade att åka dit igen och hälsa på. Lite samma känslor och mycket mer som min fina bror berättar om i den här artikeln.
12 kommentarer:
Så ung men ändå så reflekterande och erfaren, tycks han , din bror. Det blir(är), något stort av honom!
Fliselin: Tack, så jag också uppfattar honom =) Kram!
Intressant artikel att läsa. Jag är åtta år äldre än min syster så jag kände igen det där med syskonrelationer!
Sonen var förresten i din stad i går. STCC lockade!
Jag tycker att vi ska försöka få till en bloggdejt nån gång - ni har vägarna förbi Gbg också ibland kanske när ni åker till Falkenberg?
Ska läsa artikeln... nu. :)
Kram.
Fint att du och din hemstad har försonats, jag och min har lite olöst kvar än.
Mmm, intressant artikel!!! Barndomsprylar... kan vara både komplicerat och roligt...
Så skoj att du känner så numera. Jag bor kvar i min "ungdomsstad" så jag har liksom inte ens kommit därifrån! Din bror är framgångsrik. Kul att det gått så bra för honom..
Kramisar
Znogge: Ja, tur att vi har chansen att få kontakt med dem på ¨äldre dar¨. Hoppas han uppskattade lilla Fbg. Kram!
Husfrun: Helt klart måste vi ha det. Så roligt det vore. Kram!
Fifi: Nja inte helt men nästan ;-)
Librarybeth: Ja precis. Tycker de fick till en riktigt bra artikel ja.
Sussi: Så skönt att trivas så bra, ska du vara glad över tycker jag =) Ja, jag är en stolt syster. Kram!
Kommer nog aldrig att uppskatta hålan där jag gick högstadiet :-/ Gymnasietiden var betydligt bättre!
Mrs J: ja, ju äldre vi blir desto lättare kanske vi gör oss av med våra demoner?
:)
Cool och klok bror du har. Ni är lika tycker jag, i alla fall på den stora bilden i den gula fåtöljen. :)
Jag måste också se den filmen nu ju. :)
Kram!
Skicka en kommentar