Borta bra men hemma bäst heter det ju men det är med en liten klump i halsen som jag idag lämnade västkusten som visade sig från sin bästa sida. Jag vet att jag har det jättebra där jag bor och förnuftet säger oxå att det ju är sommaren som är outstanding...jag minns hur tuffa o sega vintrarna var och vad mycket fint vi lyckats bygga upp hemma. Kanske har detta vemod med en ny fas i livet att göra? V har i sommar flyttat hemifrån o H ska ju börja plugga i Örebro och kommer troligtvis att se sig om efter något eget snart. En stor del av mitt liv har varit uppbyggt kring killarna, nu är det dax för mig o A att skapa ett nytt liv ensamma. Jag vet att vi kommer att få det jättebra och kul, vi kommer att kunna börja tänka på oss själva igen men eftersom jag alltid varit känslig för förändringar känns det just nu stort, sorgligt, ensamt och så känner jag mig plötsligt så gammal...
Dessa tankar ger mig samtidigt dåligt samvete eftersom jag har en bloggtjej och hennes fina tappra son i tankarna...
Jag måste nog i alla fall aktivt börja leta efter någon sommarlösning för västkusten igen
6 kommentarer:
Jag förstår precis hur du känner det. Äldsta fröken flyttade permanent för ett år sedan. Då passade sonen på att flytta till stora studentstaden för ett halvår. Det blev väldigt tomt hemma men man vande sig.
Man skapar sig nya vanor, rutiner och ett mera vuxet liv. På ett sätt bra det med för det ger en viss frihet. Bortsett från våra praliner Herr Hund och Miss E!
Kram
Förstår dig. Känner detsamma inför förändringar och kan gå ner mig fullständigt i någon form av depression. Hoppas så att du känner dig bättre snart och vänjer dig in i den nya vardagen.
Snart ska du få läsa min nya bok. Ska själv korrläsa den nu, annars är den klar.
Kramar.
Usch, jag förstår dig... men ni kommer att få det jättebra! En sommarstuga på västkusten låter ju helt underbart. Håller tummarna för det! :)
Vart på västkusten har ni varit? Vi var där förra sommaren och jag gillade Fjällbacka väldigt mycket. Fint där överallt!
Jag fattar precis
Vi har bara en hemma nu en på 16
Jag kan tänka på mig själv efter att ha barn sedan jag var 18 och det är läääänge sedan
Hoppas att du har ett litet paket som väntar därhemma och att de passar
Det där är sådant jag också funderar kring; stora barn. Vi är inte där än men det händer ju att tankarna fladdrar omkring, man vet ju hur tiden rusar ibland. Jag brukar trösta mig med att det då blir en ny fas - precis som du funderar. En ny fas med sina fördelar. Mycket är ju uppbyggt kring kidsen så det gäller att man har varandra om man lever i ett parförhållande, och tänk så mycket det står en fritt att göra då, på ett nytt sätt (och mer pengar till det sa ekonomen krasst ;)).
Och västkustsuget kanske du kan fixa till, med ett sommarställe!
Vad söt du är! Tänk inte så. Allas situationer kan vara svåra oavsett hur andras lägen ser ut. Förstår vad du menar. Tack för alla uppmuntrande kommentarer. Kramar
Skicka en kommentar