tisdag 2 november 2010

I sagornas värld

Bild från Kyss Johanna

Tänk så skönt om man kunde få befinna sig där; strö ut lite magiskt pulver ur flaskan och vips så skulle allt vara bra igen. Happy ending liksom...

Tyvärr är det sämre ställt med svärfar än vad vi först trodde; han är medtagen, sängbunden och tyvärr har stroken satt sig på talförmågan men logoped ska snart kopplas in för att hjälpa honom att träna upp den igen och  hoppet är det sista som överger oss.

8 kommentarer:

hallinbloggar sa...

Vad jobbigt! Men man kan bli bra efter en stroke. Hjärnan är fantastisk på att hitta nya vägar att "lära sig" igen. Min pappa hade en för cirka två år sedan. Han är helt återställd idag, har fått köra upp igen och klarade det galant!
Hoppas det går bra!!

Alexandra sa...

Nä fy vad jobbigt. Håller tummarna för att allt så gå som bra som möjligt!! Kram

Znogge sa...

Så tråkigt. Men det finns många som efter idogt arbete kommer igen på ett fantastiskt vis. Håller en tumme för att det ska gälla din svärfar också.

Kram

Sussi sa...

Å vad tråkigt att det blev så illa ändå. Hoppas han snabbt får tillbaka talet igen. Så frustrerande det måste vara för honom också!
Håller tummarna att allt ska ordna sig.

Kramisar

sara - Glitterögon sa...

Nej fy vad jobbigt. Men jag hoppas att han återhämtar sig snabbt. Det är inte konstigt att han är trött nu, det är kämpigt för honom. Men jag håller alla tummar hårt för att han ska komma på benen igen och återfå sitt tal.
Stor kram.

Mrs J sa...

Fy så jobbigt! Har också en svärfar som råkat ut för en allvarlig sjukdom. Vet inte om han vill att man berättar exakt vad.

Camillas dagar sa...

Hoppas att han kryar på sig snart och inte får någon påspädning av stroken. :(
Kram till er!

IngelaMollly sa...

hallinbloggar: Så underbart att läsa och det ser lovande ut; han har redan blivit mycket bättre!

Alexandra: ja, så oroligt...tack Alexandra och kram!

Znogge: Så underbart att höra än så länge verkar det som tummen hjälper! Kram!

Sussi: Ja verkligen...verkar som tummarna hjälper tack och lov. Kram!

Sara: Tack, det verkar hjälpa. Kram!

Mrs J: Mmm, kan jag förstå...är inte säker att svärfar skulle vilja heller...?

Camilla: Tack snälla. Kram!