älska, glömma och förlåta¨. Var det inte så den gick, den som många tjejer skrev i varandras kompisböcker?
Min A är alltid så himla snäll, förlåtande och ödmjuk. Han säger alltid till mig att jag ska vara förstående och förlåtande. Blir jag sårad eller kränkt reagerar jag som en äkta skorpion - som jag ju är - går antingen till attack eller blir grymt förorättad, drar mig undan och glömmer/förlåter inte så lätt.
Hur fungerar ni?
7 kommentarer:
Oh, jag är likadan som du. Tyvärr. Men jag är vattuman...
Kram på dig!
Jag har väldigt lätt (för lätt?) att glömma och förlåta. (Jag är tvilling)
Jag drar mig nog undan och har svårt att på ett lugnt sätt reda ut. Ibland sväljer jag ledsamheten och försöker fortsätta. Det är inget bra, då bär man med sig allt hela tiden. Dumt.
Jag kan lätt dra ett streck och rycka på axlarna - om jag kommer undan problemet alltså. Jag kan vara grymt sårad ett tag och bearbeta, sen är jag på banan igen. Det är skönt så :)
Vet inte om det har med mina junfrueliga drag att göra.
Kram.
Din käre A har alldeles rätt. Inte ska du tro att oförätterna är riktademot dig. Personen som visat mindre trevliga drag är den som har problem. Försök förstå och varsebli att inte alla har samma bakgrund eller går igenom traumatiska händelser just nu. I den situationen blir det lätt att man slår omkring sig.
Puss&Kram
Ofta är det så att personen som "attakerar" mår mest dåligt. Det föröker jag intala mig och inte göra så stor affär av allting. Damma av axlarna lite och gå vidare. Märker att jag mår mycket bättre då!
jag är också som du. Tråkigt nog. Men ajg jobbar på saken
Skicka en kommentar