Enough already!

¨Någon¨ sätter mig verkligen på prov dessa dagar; idag skadade V sig på jobbet, han fick en pinne nästan igenom hela handen. Det gick tack och lov bra och han var lugn och sansad hela tiden. Jag kan bara föreställa mig hur ont det gjorde.
Det är så mycket som händer just nu och i bakgrunden gnager oron över Ronja, hon är ju så gammal och vi vet ju inte riktigt vad som utlöste hennes inflammation. Hon ska på återbesök i veckan och mentalt försöker jag ställa mig in på det värsta även fast det är näst intill omöjligt. Så mycket strul och oro på sistone så jag önskar bara att ¨allt¨ ska lugna sig och om nu ¨någon¨ försöker säga mig något kan jag bara säga att jag har fattat piken var snäll och ge mig lite sinnesro nu, snälla...