lördag 8 januari 2011

Att ta farväl...

Det gör så fruktansvärt ont så jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen med min sorg. Jag går mest omkring och gråter, sover dåligt som attan, klappar och gosar med Ronja, gråter ytterligare men framför allt känner jag mig totalt energi- och kraftlös. Att föreställa sig ett liv utan Ronja är ofattbart! Jag fattar inte hur jag ska klara av det samtidigt som jag vet att jag inte har något val. Men när jag tittar på Ronja så vet jag att vi har tagit rätt beslut. Hon har levt ett långt och lyckligt liv. Nu är hon trött; har tappat livsgnistan och har svårt att röra sig. Jag tror den där sabla tumören trycker och skvaver på henne och skapar ett jätteobehag för henne. Min lilla docka, finaste i hela världen. På måndag ger vi henne den finaste gåvan; att få somna in och hamna i Nangijala där hon åter kan galoppera fram med en dundrande fart längs stigarna med rumpan nedåt så mycket så kroppen knappt hänger med. Min fina fina älskade lilla hund...

Tack alla ni för era fina kommentarer!

15 kommentarer:

Fifi sa...

Usch, de där sista dagarna är hemska! Passa på att krama och pussa på henne lite extra.

Att ha det gott sa...

KRAM

Omentjej sa...

Åh Molly, så ledsen jag blir för er skull. Usch så jobbigt. Massor med kramar!!

Librarybeth sa...

Oj oj, vilken tung helg för dig och din familj. Svårt att finna de rätta orden men du är en klok matte nu när din Ronja är så sjuk. Kram.

Camilla sa...

Jag känner mig dig...
Stor kram

Sunflower sa...

Massa styrkekramar till dig!

Camillas dagar sa...

Åh, jag blir alldeles tung i hjärtat nu. Vad jobbigt för er. Ronja måste känna på stämningen att det är något som inte är bra. Stackars liten krake och stackars er. Så tomt det kommer att bli utan Ronja på dina outfitbilder framöver. :'(((
Stor kram!

Znogge sa...

Kanske är det för vi har samma ras men jag blir så svag när jag läser. Samtidigt så vet jag att ni gör helt rätt, att det är så en ansvarsfull matte och husse fungerar. Det är vårt största och viktigaste ansvar att se till att vår vän aldrig far illa.

Ronja kan känna av att ni är ledsna men hundar är hundar så hon förstår inte varför. Tänk aldrig något annat. Vad du än gör.

Många kramar

hallinbloggar sa...

Å jag känner med er. Passa på att krama och gosa så mycket ni kan. Skickar ännu en kram!

Miss M sa...

*ryser och fäller en tår av ditt inlägg* Vet ju hur det känns, och det gör så förbannat ont! Men den enda tröst jag kände var att min Gibzon (som bara blev 4,5 :( likso bad mig, hans ögon sa att det var dags & jag visste att det var det enda jag kunde göra för min älskade vän!Samma kväll så grät jag (och veckor efter) så kroppen värkte och jag satt i hans korg och saknade hans våta nos, lena kind och vackra ögon! Idag minns jag honom med värme och glädje <3

Villa Frejas bokblogg sa...

Jag blir ledsen med dig finaste Molly. Så ledsen. Men ni gör rätt, så rätt. Det finaste ni kan.
En stor puss på nosen.

Tänker på er. KRAM!

Eva Agnes sa...

Täatt Nonni kommer att träffa sin älskling Jashi i Nangingjala!
Kramar till alla
Jashi, Jaffa, Habibi och Eva

Znogge sa...

Ville bara säg att jag tänker så på dig i dag.

Kram

Fliselin sa...

Tänker på er. Så svårt det måste vara att ta ett sådant beslut. Ni är starka. Sköt om er.
Kram.

http://hannaskrypin.se sa...

Åh nej. Jag är ledsen för din skull.