Sparka löv...
Det är de där små sakerna som oftast sätter guldkant på tillvaron som att sparka löv en sådan här vacker höstdag. Helst hade jag gjort det med Ronja som tyvärr inte är 100, vet inte riktigt vad det är med henne men hon är ju gammal och det känns ofta - numera - som vi har henne på nåder och jag försöker förbereda mig mentalt på ett liv utan henne...vem försöker jag lura?
10 kommentarer:
Ja du, vad kan man göra annat än sparka löv och tänka på annat.....
Kramar din mamma
kramar härifrån också
Ah, det var tråkigt att läsa. Hur gammal är er fina Ronja? Vissa saker vill man inte tänka på.
Jag träfade världens vackraste wheaten för några år sedan. Hon var sjutton år och hennes skägg så grått så grått. Herr Hund som gärna morrar stod helt still och bara vitade på sin svans.
Kram
Kram!
Vilka härliga höstlöv :)
Läste just hos Znogge att Ronja är 12 år. Förstår att rädslan att mista henne kommer smygande. Det gör ont att mista...
Hoppas ni får behålla henne länge, länge.
Kram.
Precis.. Vem försöker man lura!? Doris är gammal hon med så jag vet precis vad du menar..
Förhoppningsvis får vi ha dom kvar ett bra tag till!
Kramisar
Å, vad jobbigt! Det är det värsta med husdjuren. Jag hoppas hon får vara frisk en bra stund till.
Åh, jag förstår precis hur du känner med Ronja. Det är likadant för mig med Ninjan. Jag är tacksam nu för varje dag hon får vara kvar här hos oss.
Molly: Oftast så plockar jag fram det jag ska ha på mig dagen innan när det är vardag och jobb. Men på helger så bestämmer jag vad jag ska ha på morgonen när det finns mer tid =)
Visst är det härligt att sparka löv...
Hösten är så oerhört fin! Så länge det inte regnar.. :)
Tråkigt att läsa om Ronja, hur gammal är hon?
Skicka en kommentar