Sådär ja! Nu är jag genast mycket gladare! Tänk vad lite musik och dans kan göra för själen. Jag och G har varit och tittat på föreställningen Tribute-Michael Jackson med uppträdanden av gymnasieelever från musik-och dansklasser är i stan. Underbart!
Jag hoppas verkligen ni förstår att jag ofta skriver med glimten i ögat; naturligtvis förstår jag att livet inte riktigt funkar så att det går att skratta sig igenom det. Vad jag är ute efter att man mår så mycket bättre av skratt och glädje. Det bästa skratten jag har haft är när jag mått riktigt dåligt men något/någon har lyckats få mig att skratta mitt i allt elände...Jag mår bra av att gråta också när jag behöver det. Och gnälla med för den delen ;-)
Och inte är det speciellt synd om mig heller och jag släcker gladeligen ner alla lampor för att manifestera en bra sak.
2 kommentarer:
Självklart är du förstådd. Livet är ingen dans på rosor. Man måste få gnälla, och gråta, minst lika mycket som man behöver få skratta. Kramkram
Sunflower: Underbart med vänner som förstår mig =)
Skicka en kommentar