Min mormor Molly var den första som döptes i den här dopklänningen, sedan alla hennes syskon, barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Jag döptes själv i den men då med rosa band.
Nu är det dax för Moster Maries barnbarn att döpas i den fina klänningen.
Så gott som alla flickor på vår sida släkten heter också Molly. Ni ser henne som liten flicka på tavlan till vänster.
9 kommentarer:
En sån fin tradition att dels använda samma dopklänning, dels att nästan alla flickor heter Molly. Det är verkligen så att mormor Molly är stommen och sammansvetsar :)
Härligt med traditioner
Hoppas att du får en fIN Fredag
En trevlig tradition. Min son har döpts i samma dopklännig som jag och mina syskon samt hans kusiner. Även vi brukar byta band, min son hade gröna band (jag är ganska genusmedveten, och ville välja en "neutral" färg). Jag själv hade dock rosa band när jag döptes.
Vilken fin tradition! Vi har också en gammal dopklänning som använts av flera generationer. Nu är det tyvärr så gammal att den inte går att använda fler gånger.
Molly är ett fint namn tycker jag!
Kram
Roligt att du visar dopklänningen som är så vacker! Det är en fin tradition att alla bebisar i familjen har blivit döpta i den, eller hur. Om Sara och Markus hade fått en flicka skulle den haft namnet Molly. Kram
vad kul med en sådan i tradition! hade jag gärna sett i våran släkt när vi skulle döpa våra barn.
ha en mysig fredagkväll! kram!
Vilken kul tradition!
Din gamlamormor som hette Hilma blev kallad Molly av sin man. Hon hade talat om för honom när de var på Ystads teater och såg en engelsk pjäs att hon inte tyckte om sitt namn.
Huvudpersoneni teaterstycket hette Molly och morfar sa till henne att hädanefter kallar jag dig Molly.
Det gjorde hela släkten sedan. Alla sa moster Molly till henne.
När de sedan fick sitt första barn, en flicka, min mor, din mormor fick hon försås heta Molly.
Hon i sin tur avskydde det namnet. Hon sa att det bara var hundar som hette så.
Du har nog hört historien förut men den skadar inte att föra vidare.
Kramar Mammi
Sara: Ja, jag har vett att uppskatta den ju äldre jag blir =)
Att ha det gott: Ja, det är jättekul och viktigt tror jag för att känna den där tillhörigheten.
Marikka: Ja och jag förstår hur du menar med banden, för mig var det jätteviktigt att mina söner skulle leka med pojkdockor när de var små fastän de var totalt ointresserade ;-)
Znogge: Tack, vad gullig du är =) Går den inte att fixa på ngt sätt så den går att använda eller är den väldigt sliten?
Marie: Ja, det är så kul med dessa traditioner tycker jag =)
Nina: Ja, det är kul. Kanske du kan skapa ngn egen tradition? Kram!
Camilla: Ja visst är den fin?
Eva Agnes: Tack för att du påminde mig, roligt att föra vidare =) Kram!
Skicka en kommentar