Att vara rädd är ett mycket skrämmande, jobbigt och energikrävande tillstånd. Tro mig jag vet! Nuförtiden försöker jag utmana mina rädslor så mycket jag vågar ;-)
Incidenten i veckan bidrar och har bidragit en längre tid till rädsla på jobbet för min del. Missförstå mig rätt nu jag går inte omkring och är rädd hela tiden men personen som skrek till mig upplever jag som mycket hotfull när den tar ut sin ilska på mig vilket händer allt oftare...
De senaste dagarna har jag fått mycket goda råd och peppningar från mina nära och kära hur jag ska hantera det hela. Men till syvende och sist handlar det om att jag inte känner mig komfortabel och blir just rädd. Eftersom ingenting har hänt ännu gör jag mig inte några större illusioner men jag har vidtagit åtgärder får se vad som görs åt saken bara.
Hur hade ni hanterat en situation som denna och vad hade ni gjort?
8 kommentarer:
usch, det är jobbigt att vara rädd, man är inte i balans då. Jag vet inte vad jag skulle gjort, men det är viktigt att ingen annan ska få dig att känna så, hoppas det löser sig. kram
Åhh så svårt att råda i detta
Jag hade tagit ett snack med personen och frågat vad felet är
Jag tycker du ska lita på din intuition. Jag tycker personen verkar farlig av ditt inlägg att döma. Beteendet verkar långt ifrån normalt eller civiliserat. Kan du inte prata med en person högre upp och berätta att du känner dig hotad (om det nu är så) om inte din närmsta chef inser allvaret. Du ska absolut inte behöva vara rädd på jobbet.
Att inte chefen tar sitt ansvar! Fy skjutton! Jag tycker du gör helt rätt i att fortsätta gå till jobbet, om du stannar hemma så slipper du iof idioten men det blir ju idioten som får 100% i lön och ser ut att göra allt rätt medans du förlorar på det. Och är du där så visar du också att det som hänt inte är ok och att du inte tänker ta åt dig det!
Kram
Usch, det är ingen lätt situation och inte heller lätt att ge råd. MEN du kan helt enkelt inte gå omkring och vara rädd, det är oerhört krävande och ingen människa ska behöva genomlida det =(
Jag hade konfronterat personen i fråga...
men du måste göra det som känns bäst för dig Molls *kram*
Håller med tjejerna att detta är ju chefens ansvar! Kräv att få ta in en tredje part som medlar, går inte det?
Först och främst så tycker jag du har hamnat i en väldigt tråkig situation men jag känner igen det från mitt jobb. Det gällde inte mig utan en kollega...
Min uppfattningär att det är ett arbetsledaransvar och att det är din chef som ska ta i tu med situationen. Om jag inte hade kunnat tala med arbetskamraten i fråga hade jag vänt mig till chefen. Ett alternativ kan också vara att prata med den fackliga representanten men där är min erfarenhet inte lika positiv.
Hur som helst ska du inte behöva gå omkring och känna så hrä!
Lycka till!
Anna: Du har ju helt rätt, jag är nog alldeles för inne i en jobbig känsla just nu.
Att ha det gott: Ja, förnuftet säger det men det känns som om det gått alldeles för långt och inte leder någonstans...
Käthe: Precis så jag känner också men jag upplever som om det inte tas på allvar tyvärr...
Camilla: Åh vad rätt du har...önskar jag kunde agera därefter också...
Miss M: Du är så klok och har så rätt men det känns som om personen agerar mer med ilska än logiskt tänkande och då undrar jag om det leder ngn vart?...
Free Fashion Pia: Jo det är väl i princip det vi står inför nu men det känns inte bra tyvärr...
Znogge: Tack =) Mycket sakliga och bra råd. Visst är det skrämmande att det verkar vara så vanligt förekommande detta? Jag har gjort allt och nu är det alltså samtal som väntar...
Skicka en kommentar