torsdag 20 augusti 2009

TACK!


alla för att ni är så söta, rara och gulliga och för alla fantastiska råd ni ger mig. Ni ska veta att jag verkligen tar till mig allt ni föreslår. Jag tycker att det faktiskt är lite jobbigare idag. Det har nog att göra med olika fragment som poppar upp från gårdagen och också att min man är bortrest... Jag känner en uppgivenhet över att inget kommer att hända, saker som jag tyvärr inte kan berätta om här också. Jag kan berätta så pass mycket att detta har inte med en konflikt att göra utan mer om vuxenmobbing tyvärr.
Tur att jag har er fina här betyder så mycket. Kram! =)

7 kommentarer:

Sunflower sa...

Du borde boka möte med chefen och be chefen att även kalla in den här andra personen. Och så pratar ni om det hela. En arbetsplats ska vara ett ställe att trivas för alla anställda, det är en chef skyldig till att kämpa för.

Linda sa...

Åh så tråkigt med jobbsituationen, hoppas att det ordnar upp sig snart!
Kram!

nina sa...

men herregud, vilka människor det finns! åh, vad arg jag blir!

stå på dig, såklart man inte ska ta nån skit!! hejja dig och kram i massor!

Miss M sa...

Vuxenmobbing är tyvärr jättevanligt =( och dessutom så förödande! Blir SÅ arg när jag hör talas om det, och när någon jag bryr mig om är drabbad *ledsen*... Man tror ju att man växer till sig,. men vissa gör tydligen aldrig det! Stå på dig Molls, mig har du ALLTID att vända dig till =)

anna sa...

jag önskar jag hade funnits där du jobbar Molly, för mig är det ingen som mobbar, och jag gör väldigt klart för folk som försöker med det mot andra, att jag accepterar inget sånt, det är riktigt roligt att få trycka till såna skitstövlar emellanåt, det sorgliga är ju att dom oftast har otroligt låg självkänsla men gott självförtorende. Stå på dig Molly, var iskall, ingen kan mobba dig så länge du inte tar åt dig.

IngelaMollly sa...

Sunflower: Ja, jag har kopplat in facket som ska göra ett försök...

Linda: Ja, det är jobbigt och tack =) Kram!

Nina: Ja, visst blir man förvånad? Tack för ditt stöd =)

Miss M: Tack gulliga =) Blir det för övermäktigt kanske jag står utanför din dörr...;-)

Anna: Jag önskar också att du var här och du har så rätt...

sara sa...

Jag blir så arg över det här. Det är självklart att... fy vad jobbigt det måste vara för dig nu.
Jag skulle vilja komma till din arbetsplats och riktigt ruska om den här personen. Säga ett och annat. Arg.

Ska anta utmaningen under dagen, kul :)

Stor kram.