Första helgen i juli varje år vallfärdar raggarbilarna - eller de amerikanska bilarna - med sina förare och passagerare hit till Västerås. De kommer från hela Sverige och även från länder som Danmark, Tyskland, Finland och t om USA. Jag pratar Power meet. Molly och Power meet går inte ihop! Entusiasterna menar att det är så bra marknadsföring av vår stad och vi får se så fina bilar som är så välskötta av sina entusiaster till bilförare. Jag ser och hör bara:
en herrans massa fylla, bråk, skadegörelse, nakna äckliga rumpor i bilar som spottar ut avgaser och låter förskräckligt när de burnar. Ja, jag låter som en sur gammal kärring men det står jag för när jag numera bor som jag gör = precis jämte en av de huvudgator där de cruisar runt runt runt från lunchtid fram till kl 5 på morgonen! Det går inte att ha fönstrena öppna för då skulle vi bli avgasförgiftade och det går inte att åka ut till vår älskade båt eftersom den ligger precis efter den campingen där de flesta av entusiasterna bor!
Helst av allt skulle jag vilja fly eländet men det är inte så lätt när man har en son som vill vara kvar och har fått sin dos av umgänge med sina föräldrar och en hund som precis varit bortlämnad i 2 veckor!
Så nu hoppas jag att det här eländet snart ska vara över, att det blir riktigt uselt väder så alla suputer kommer av sig och att jag blir bortbjuden varje kväll de kommande 3 dagarna!
2 kommentarer:
Haha, jag känner igen allt! Jag tycker delvis det är drygt som tusan, men även att det är lite kul. Men det räcker med en liten dos, inte en flera dagar som det är nu. Hoppas du kan sova lite inatt...
Emma: Eller hur? Tack för omtanken; sedan jag flyttade hit tycker jag tyvärr bara det är drygt ;-)
Skicka en kommentar